Det här är inte sant!

Idag ringer telefonen strax efter 13 tiden. Det är fritidsfröken som undrade om Elliot skulle vara ledig idag. Jag fyllde i fritidstiderna i måndags och igår och jag fyllde i att han skulle var där hela veckan efter skolan fram till kl. 14 endast för att komma in i rutinerna.

Det visade sig att Elliot inte hade hoppas av bussen vid fritids.

En miljon tankar for runt i huvudet på mig.
Om han inte var där, vart var han då?????

Olle tog bilen för att leta efter honom. Han hittade honom gåendes ensam på stora vägen några hundra meter från vårat hus. Jag frågade honom varför han inte klivit av vid fritids och han svarade att han inte visste var han skulle kliva av.

Fritidspersonalen har allså skitit i att hoppa på bussen för att kolla efter honom och sedan antagit att han skulle vara ledig idag trots att jag fyllt i tiderna bara för ett fåtal dagar sen. De skyller på att bussen har så bråttom vidare till nästa hållplats så att de inte hinner titta i bussen efter barnen. 

Rektorn ringde ca 10 min efter fritidssamtalet. Jag minns knappt vad jag sa... llskan inom mig går inte att beskriva. Hon sa att det inte har hänt förut och att Elliot hade sagt till sin fröken att han skulle kliva av där han klev på i morse. För mig är det detsamma som att försöka lägga skulden på en 6 åring. För mig är det till 100% fritids som bör ta på sig skulden. Kliver inte han av bussen så SKA en fritidsfröken gå in och se efter så att han inte sitter där. Han satt ju faktiskt där inne! Fritidshållplatse är långt före vår hållplats.

Rektorn sa även: (citerar) "det hade ju varit folk ute och letat efter honom på nån minut"

Vad hade det hjälpt om han hade blivit påkörd eller i värsta fall blivit bortförd. Vi vet alla hur många jävla idioter som springer omkring och rövar bort barn. Det är så här barn försvinner!

Ja herre Gud. Det finns inte ord för de här. Man ska inte tänka "tänk om" men i det här fallet så gör jag det.

Som tur är så är Elliot en stark trygg och säker kille. Jag frågade honom vad han skulle gjort om vi inte hade varit hemma och han svarade lugnt: suttit på trappen och väntat tills ni kom hem. Min älskade lilla stora skolpojke.

Jag har ju helt glömt bort att skriva om Elias hockeymatch i helgen. I lördags var det dags för våra och Tierp -01 lag att mötas. Grabbarna var taggade till tusan och för första gången skulle de få spela på helplan.

Allt flöt på kanon och mål efter mål rullade in. Men en sak störde mig. BIG TIME!

Varje gång en Tierpare gjorde mål så spelades det glada sånger och speakern skrek "oj oj oj, vilket mål" eller "wooow vilken räddning" osv. Men när våra ungar gjorde mål så var det knäpptyst därifrån. Gör man verkligen så mot barn? Jag kan förstå om det är äldre som spelar med nu snackar vi ungar i 8-9 års åldern. Vi var fler som reagerade på detta.

Inte nog med det så blåstes det av så fort deras målis nuddat pucken men när vår målis låg på pucken och de andra stod och slog med klubborna på honom - då kunde man minsann hinna med en pisspaus och en kaffe under tiden.

Sen drog de på en 4:e period (säkert bara för att de låg under så jävligt). Men jag ska väl inte klaga, Elias sov som en stock hela natten.

Vi vann med 13-7

Behandla andras barn så som du vill att dina barn ska behandlas.