Afro
Jag var alltså uppe på *2 jävla fuckade kg. Har vägt så mycket 1 gång tigare i mitt liv och då var jag smällgravid. Nu är jag bara flubbtjock...(ja mamma jag vet att jag är vacker precis som jag är!) Nya tag säger jag bara. Jag kan väl oxå erkänna att jag har skapat en tävling med Olle. Jag har slagit vad om att jag kan gå ner 8kg tills han kommer hem d.v.s att jag har ca 1½ vecka på mig. OM jag lycks så måste han bjuda ut mig på middag, bio och en shoppingdag.
Tro mig min vänner jag kommer lyckas.
Förresten! Är det nån som vill parta på lördag så finns jag till förfogande. Mossan drog sig ur för någon snowboardgrej i Sthlm och jag är solo på lördag. Jag styr kosan mot Flustret.
[X] Barnvakt
[X] Hämtning från krogen
[?] Sällskap <-- ekar tomt i rutan!?
Sjuka människa!
Jag todde inte jag skulle orka åka och jobba idag men det gick. Dagen flöt på och nu är det bara 1 dag kvar. Mycket har snurrat i tankarna idag men min hjärtevän Alexzandra ♥ lugnade ner mig rejält. Hon sa precis det jag behövde höra. Det fanns en mening med att du skulle bli sockärring vännen!
Jag ringde även och pratade med familjerätten. Jag känner mig mycket lugnare efter det. Lina står när de andra faller vet ni. Jag kommer dock inte avslöja vad som sades då det inte är omöjligt att människan kommer hitta hit till bloggen en vacker dag.
Ännu en gång, tack snälla ni för era kommentarer!
Nu ska jag koncentrera mig på mammablogg galan och allt där till. Om 2 dagar så håller vi på att göra oss i ordning vid den här tiden. Jag ska försöka få tummen ur röven och fota klänningen och accessoarerna.
Jobbig natt
Kaske om det hela får sjunka ett tag?
Jag vet att jag inte bearbetat det om hänt förr. Jag stängde in det djupt inom mig och han har dragit upp skiten igen bara genom att skicka några meddelanden.
Än så länge har inga papper kommit hem. Den dagen kommer nog även min styrka tillbaka! Elias får inte längre gå själv till fritids och skola. Jag har slagit på den stora djungeltrumman redan nu. Bättre för tidigt än för sent!
Rättstvist startad?
Svaret blev: Jo jag känner igen dig. Jag har det bra.
Jag skulle aldrig ha svarat. Jag ångrar mig så mycket..men hade jag inte svarat så hade jag inte vetat det jag vet idag.
Han har tydligen dagit igång en rättsprocess där han kräver delad vårdad samt faderskapstest. Efter 8 år så kommer människan och kräver delad vårdnad? Desstom så skriver han :
...men jag vill vara på det säkra sidan, man vet aldrig vad du har gjort! Är han då min då ska jag Ha delad vårdnad!
Ett papper är ett papper men det är svårt o bevisa det, Som sagt jag vill vara på den säkra sidan!
Jag:
Man kan inte kräva en sån sak efter 8 år.
Han:
Enligt lag så kan man det, jag Orkar inte prata om nått som du inte förstår! jag ska iaf söka om det om som sagt är han min Så Kräver jag delad vårdnad!
att du ställer sånna frågor innebär det att du inte vill att jag ska träffa honom? eller?
Han avslutar det hela med att skriva:
Sägmej en sak jag gjort dig illa?
Men tack!! jag har redan sagt vad jag ska göra så du är förberedd på detta! Sköt om dej och Ge Elias masssor med pussar av mej!
Han nervärderade mig på ett sätt precis som förr. Han tror inte jag förstår? Men tro mig, jag förstår...jag har vetat att den här dagen skulle komma. Att han inte förstår att han gjort mig illa bevisar bara en sak för mig. Att lämna en höggravd kvinna på det sätt han gjorde, efter fysisk& psykisk misshandel i 1½ år. Ja han gjorde mig jävligt illa!
Den här gången kommer han inte lyckas.
Dagen jag alltid varit rädd för men visste skulle komma.
Jag träffade Olle när Elias var 3 månader gammal. Helt av en slump så dök han upp och började förgylla vårat liv. Jag var precis fyllda 18 år, ensamstående med världens vackraste son. Killen innan alltså "Elias biologiska" dumpade mig 20 dagar innan förlossningen. " SUG KUK DET ÄR SLUT" skrek han åt mig i telefonen och garvade innan han kastade på luren. Den 4:e september. Jag minns det fortfarande som igår..det va en kall septemberkväll och det regnade.
När Elias var 3 dagar så dök han upp för att kolla så att han hade snopp. Att jag inte hade ljugit om att det var en pojke.. Han har aldrig under dessa 8 år tagit nån slags ansvar för vår min son. Jag vill poängtera att jag aldrig förbjudit honom från att träffa Elias.
Tyvärr så var det inte det sista jag såg utav honom utan han dök upp som gubben i lådan, hotade med att ta Elias och knulla sönder mig - största horan av alla.
När jag var tillsammans med honom så förvandlades jag från en starkt lysande tjej till en lite mus. Det bästa som kunnat hända var att vi gjorde slut men smärtan av allt han gjort har alltid funnits kvar - fortfarande än idag faktiskt. Mycket utelämnar jag nu då det är alldeles för privat och smärtsamt att rota upp.
Genom alla hot om att ta Elias så har jag blivit överbeskyddande. Det skulle vem som helst bli. Jag släpper inte iväg min första älskad son (inte de andra heller för den delen) hur som helt. Jag vill ha stenkoll för man vet aldrig. Så många historier som man har hört...
Idag öppnad jag min facebook som vanligt. Skoj, ett nytt mess i inkorgen tänkte jag.......Mitt hjärta stannade. Jag såg direkt vem det var på bilden. Något länge hår än för 8 år sen, något tjockare i ansiktet men det var han. Mitt hjärta slår fortfarande overkligt snabbt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte förlåtit honom för allt och vill inte göra det heller.Tänker inte, vill inte.
Du kanske inte känner igen mej! men det är (namn)!
vill absout inte bråka eller nått! hur har du det?
Jag visste att dagen skulle komma då han står här igen eller hör av sig men jag visste inte att det skulle komma nu. Jag var inte förberedd på det här. Inte nu eller någonsin tror jag.
Inte nog med det...jag hade en ny vänförfrågan.
