Idag är det dags för våran årliga tripp till Åland med mys och stugboende. Förra året hade vi kanonväder helatiden och det gungade inte när vi åkte dit. Idag öppnar jag persiennen och kollar ut och fick en smärre chock! Vad fan är det här? Spöregn och m y c k e t blåst. Våran fina pil på tomten som i vanligafall ligger som en slickad page har numera 3 dagars knullrufs.

Knäpper igång datorn för att kolla vädret. Kuling står det? vaddå kuling??? Den enda kuling jag känner till är Palle Kuling - tablettasken. Nääääee det måste vara nåt fel allstå. Jag försöker hitta en benämning om förklarar hur mycket det blåser/gungar när det är kuling men får inte fram nåt. Kuling, är det typ i samma hastghet som när en skata flyger fram eller som ett jetplan?

Jag har fortfarande ingen aning men vad jag ser och förstår så kommer det att gunga satan. Kul för en som blir åksjuk när hon nyser.... 

Testamentet är precis skrivet iallafall. Nu gäller det baratt hålla masken för barnen. Det handlar ju faktiskt bara om en 2 timmars båtresa...man kan väl inte hinna spy så många gånger på 2 timmar?? eller...?

 

Kommer gå åt helvete listan: 

• Bilen är inlämnad på rutbyte
• Alltså jag har ingen bil
• Måste handla rätt mycket
• Det regnar som fan
• Olle jobbar borta sent
• Jag måste gå till affären med barnen
• De beter sig redan som skit denna fantastiska morgon

= Kaos! ICA kommer ligga i ruiner samt att mamman kommer hamna på psykakuten sittandes och spela på läpparna.

I morse vaknade jag med den där känslan i magen igen. Det var så länge sen att jag nästan glömt bort den. En känsla som gnager och får kroppen och hjärnan att jobba på högvarv... Jag har varit fri skiten i flera år och vill inte ha tillbaka den.

När jag  var yngre så hade jag panikångest i många år. Vardagliga saker som att åka buss, tåg och vara för långt hemifrån (m.m) utlöste attackerna. Jag minns så väl min 1:a attack. Jag skulle in till kulturnatten i Uppsala och det kändes som om jag skulle dö på bussen. Allt bara snurrade, min mage började köra och hjärtat pumpade på som aldrig förr.

Jag lyckades bli av med attackerna för ca 4 år sen. Olle har alltid varit min stora stöttning och utan honom skulle jag inte vara där jag är idag! Nu far jag och flänger som aldrig förr! Jag tror att det var en lättnad som släppte när jag fick mitt körkort oxå - friheten att kunna åka hem om jag mådde dåligt. Tidigare släpade jag runt på min cykel vart jag än gick...

I morse hade jag den känslan när jag vaknade. Paniken av att flyga ner till Göteborg utan familjen...JAG ska klara det här. JAG vägrar låta dig ens ta tag i min kropp, JAG är stark!

Jag och barnen åkte och handlade lite smått nu på kvällen. Kottarna fick vänta i bilen när jag sprang in och Melker var  alldeles till sig när jag kom tillbaka. Han berättade glatt att han hade sett en påskkärring komma ut från ICA och var nu övertygad om att han skulle få godis.

Saker är bara den att det var en muslimsk man och kvinna framför mig i kön så jag drog mina egna slutsatser. Vi satt kvar på parkeringen en stund och jag hade lite religionskunskap med grabbarna. De tyckte att det var skitkul att det fanns  nåt som hette Mus-limer. Ordet missbrukades rätt bra både en och 250 gånger under resan hem (på 3 minuter)

Typ:
" hej din gamle mus-lim! "
" fryser du om huvudet mus-lim? "

ja vad ska man säga. Humorn är låg...precis som deras moders.