Igår hade jag en helt fantastisk kväll med ett..hmm.. inte så trevligt avslut.

Jag låg i badet i en timme med tända ljus, en kanonbok, hårinpackning, nyfilade fötter, nyrakade ben etc. Jag smorde in mig, satt mig framför brasan med en kall pilner och bara njöt. Olle tände ljus och gav mig en ryggmassage i 30 min. Vi bor i en 1½ plas villa och rustar toan uppe så jag var tvungen att springa ner och dra en piss.

De flesta som känner mig vet att jag är otroligt fucking jävla livrädd för mörker. Men jag smög ner i mörkret rätt trött och avslappnad efter kvällen. Det var kolsvart i huset och jag smög upp för trappen. När jag precis kommit upp för trappen kastar sig Olle fram (som då stått hukad bakom några flyttkartonger) och skriker och kastar sig fram emot mig.

....

Hur jag reagerade?

Jo, jag skrek som en gris, hjärtat pumpade i 180, flaxade med armarna och bröt ihopfullständigt. Tårarna forsade och snoren rann. Jag tror inte riktigt han hade väntat sig den reaktionen men va faan, vad väntar man sig egentligen när man kastar sig fram i mörkret och låter som ett monster?

Han kramade förtvivlat om mig och försökte trösta mig. Det enda jag hade i skallen var "nu knäar jag den jäveln på pitten så han däckar"...Jag fick verkligen bita ihop och försöka tänka på den ev. familjelyckan. Man skrämmer inte en mörkrädd tjej så där. Jag har för ju för fan skräckfilmstrauma. Det tog mig 2½ timme att kunna somna då pulsen var så hög. Mina knän skakade.

Jag är inte den som är den. HÄMNDEN ÄR LJUV!

Gott folk, Olle är skiträdd för varulvar, ballonger och ormar. Tro mig, han kommer få igen..oj oj oj. Han vet det så väl och kontrade med "jamen...meh...om du skrämmer mig så måste ju jag oxå...öhhh...ge igen (igen). MOHAHAHA, Jag är redo. Fy fan va han ska få skrika!!!!!! Du ska få känna rädsla hjärtat, tro mig.