Att önska ett kön på sitt blivande barn
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6852457.ab
Jag tycker att det är en otroligt bra sak att skriva om. Krossa tabun som finns över det hela.
I hela mitt liv har jag velta ha en liten tjej. Jag har så otroligt bra kontakt med min mamma och jag vill ha en lika kontakt med "min" dotter. Visst - jag kommer säkerligen ha en underbar kontakt med mina 3 grabbar men ändå. Jag skulle ju bli mormor och inte bara farmor.
När jag väntade Elias så sa dom på utraljudet att det skulle vara en tjej så från vecka 18 gick jag och trodde det. Jag köpte massor av rosa kläder, filtar,mössor osv. Ut kom det en lång och smal liten varelse med jättepung. Snacka om förvåning! Emina förvandlades till Elias. (Allt rosa ligger fortfarande nerpackat i en särskild kartong)
När jag väntade Elliot så tog vi reda på könet. En pojke till. Visst var jag aningen besviken men jag visste ju att jag ville ha ett till barn - det skulle ju bli en tjej. Även den 3:e gången tog vi reda på könet på rutinultraljudet, självklart en pojke det med. Jag vägrade nästan ta in det och åkte på ett special ul. på mammamia kliniken i stockholm enbart för att verkligen kolla. Det kunde ju vara fel! Jag grät massor, jag ville verkligen inte ha en till pojke! Jag är en flickmamma, rosa, lila, spets, fläta hår. Jag var så besiken! När Melker väl föddes så var han ju otroligt efterlängtad men sorgen fanns där ändå. Vi var ca 8 mammor som fick barn samtidigt. Alla fick flickor utom jag.
Nu idag så tror vi att vi vill ha ett till barn. I mina tankar har det tom gått så långt att jag överväger att betala 200.000 kr för att separera pojk/flickspermier och på så sätt vara 87% säker på att få en flicka. Tyvärr har jag inte med mig Olle på den punkten. Så desperat är jag. Jag skulle kunna göra det.
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article229915.ab
http://www.microsort.net/
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article450199.ab
http://www.childselect.com/
Jag tror inte jag någonsin kommer få en flicka. Jag är en pojkmamma och ingenting annat. Det är en stor stor sorg i mitt hjärta även fast jag älskar mina grabbar mer än livet själv. Hade jag redan haft en flicka skulle jag nog inte skaffat fler barn. Hoppet är det sista som överger en sägs det. Desperat - ja visst men det är så jag känner, jag skämms inte för mina tankar och känslor. Jag skulle kunna göra nästintill vad som helst för att få en tösabit.
skit snygg bloggdesign :DD
Jag förstår dig, jag önskar mig också en dotter men jag tror jag bara kommer få pojkar eftersom alla mina syskon och kusiner har fått det. Verkar vara pojkrundan nu :P
Känner SÅ igen mig. Jag har två härliga grabbar, men rackarns vad jag önskade mig en tjej båda gångerna. Jag tog inte reda på könet någon av gångerna, men jag bönade och bad inom mig att det skulle vara en tjej. Jag vill gärna ha ett barn till om ett par år, men skulle jag få veta att jag precis nu skulle få en tjej om jag blev gravid skulle allt det där med karriär och planering vara ett minne blott. Min man är verkligen en sådan där som det inte spelar någon roll för, och jag kan nästan bli lite provocerad över att han inte förstår grejen med tjejer. Ja, att det är något alldeles särskilt. Lyckligtvis har min syster en tjej (efter tre grabbar blev fjärde barnet en tjej, så det är inte helt kört för dig heller ;) ) och wow vad roligt det är att köpa presenter och plock åt henne.
Jag håller helt och hållet med! Klart man kan ÖNSKA sig och längta efter ett barn med visst kön! Jag önskade ihjäl mig efter en dotter vid andra graviditeten. Ut kom en liten kille. Som blev såååå älskad (såklart!)
Är också sugen på en tredje, men vågar knappt hoppas på en tjej en sista (?) gång... :-P
Jag vet hur du känner dig men för mig är det ju tvärtom, jag vill ha en liten pojke nu efter mina 2 töser. Men jag är nog bara skapad för tjejer skulle jag tro så blir det en tredje så blir det nog en tjej till.. Men jag vill verkligen ha en mammas lilla pojke...:)
Jag är en hemlig(inte nu längre)följare av din blogg.Som verkligen livar upp stämningen !!Bloggen alltså!
Jag fick två pojkar,önskade att det var en flicka den andra gången .Det var oxo bara ett år och 4 månader mellan pojkarna.Men tredje gången fick jag en flicka!! Och jag trodde inte det var sant!!!Efter det fick jag två pojkar till,men då spelade det liksom ingen roll längre.
Jag är idag mormor till två skitungar som är ljuvliga.Dottern fick pojke och flicka....lucky her!!!
Nu kommer nästa bekymmer......min yngste son väntar barn nu i April,och jag känner inte alls att det är samma som att bli mormor.Barnet kommer ut ur henne och det känns konstigt att ta det till mig att jag ska tycka om den ungen som jag gjort med MIN dotters barn.Det är ju min sons barn oxo.....men döttrarna står sina mammor nära ,och det blir ju hennes mamma som får den biten.Det är f_n så komplicerat det här........man får väl se hur man reagerar.......
