Efter 2 veckors oro så var det idag dags att dra ut visdomstanden. Jag sov så dåligt i natt så ni anar inte. 06:30 hämtade Louise upp mig och vi åkte mot Uppsala. Jag visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta i bilen. Väl framme så fick jag komma in i ett litet rum och ta den beryktade hutten. (läs lugnande) Jag tyckte inte jag kände någonting men all rädsla var som bortblåst och det snurrade som en redig fylla när jag gick.

Jag fick lägga mig i stolen och de kopplade på lustgasen. Sen gick det fort. Bedövningen kändes inte ens, jag hann inte tänka innan tanden var ute. "Är den redan ute?" frågade jag lite lulligt. "Ja visst sa hon." "Ja men det där var ju inget, ta den andra oxå på en gång" lyckades jag få ur mig. Samma procedur gjordes fast på andra sidan. Lika enkelt. Det som var värst var att gommen svällde någe så fruktanvärt av bedövningen. Det kändes som om det satt fast deg i hela gommen. Svårt att prata, svälja och andas.

Efteråt så var jag aningen groggy och hade balansvårigheter. Det uppträdde även jävligt fula märken i ansiktet/runt näsan på mig efter lustgasmasen. Pga lugnandet så fick/får jag inte köra bil på hela dagen. Skam den som ger sig ändå, jag och Louise tog en sväng på Gränby iallafall. Lite yr men alltid shoppingsugen! 

Nu sitter jag här stolt som en tupp fast med självmordstankar. Hade jag kunnat tänka lite innan så hade jag självklart förstått att det skulle göra ont efter, ont som i O N T. Tandhelvete är ju för fan 2 cm lång (dessutom x 2)!

Nå ja! Det är gjort, jag är jätte stolt över mig själv som gjorde detta trots grym tandläkarskräck. Hurra för mig! Jag ska fira hela helgen genom att äta....soppa.




Bye bye inflammerade visdomständer!