Den här semestern har varit min 1:a riktiga semester någonsin. Jag brukar alltid jobba extra på akuten och få in lite extrakosing. I år tackade jag nej, flytt och valp tar sin tid.

Det jag inte hade räknat med var att han som inte får nämnas numera är egenföretagare. Det betyder ingen semester för honom...Jag har alltså varit ensam med barnen + valp i 4 veckor. Jag börja känna att desperationen gör sitt nu. Jag är fan inte trevlig längre. Jag har blivit rätt bitter och sur. Bitsk.

Jag behöver en break. En låååååååååååång sådan.

Visst, helger är ju en lite men jag behöver få längta efter barnen. Just nu önskar jag att jag hade en grotta att stoppa dom i ett år eller 2.

Nej fy fan så skön det ska bli att åka iväg.