Idag har jag börjat jobba igen. Jag som trott att jag ska klara allt galant med att vara ensam med hus, 3 barn, valp, jobb, matlagning, städning, tvätt osv känner nu att hoppet övergav mig en smula efter morgonen. Stålmorsan kanske bara är av kartong?

Fan det är inte enkelt!

Jag är glad att jag fick med ungarna på skolbussen och att jag gett dom middag idag. Men samtidigt vill jag inte klaga. Jag ser verkligen upp till ensamstående föräldrar som alltid fixar det här. Jag är så tacksam för min familj! (samtidigt som jag just nu skulle vilja sälja Thudorhunden, kasta in ungarna i väggen, sälja huset och bosätta mig i ett tält istället för ett 280 kvm stort hus. Fatta hur lång tid det tar att städa! Dessutom när jag storstädat färdigt så skiter hundfan på golvet, trampar i det och springer genom hela huset vilket resulterar i att jag får torka igen. Och duscha hunden!.) Men tacksam är jag...

Tack Gode Gud att jag fick 3 välskapta friska barn. I mitt nästa liv så vill jag vara snigel. Då kan jag knulla mig själv, lägga ägg och sen skita i kidsen.

Amen.