Idag har jag känt mig som en skit, inte för att jag borde göra det utan för att den kvinnliga genen mammilusus dåligasamvetus knakade i huvudet. Jag åkte och hämtade barnen precis som vanligt och allt var frid och fröjd. Direkt efter hämtningen så åkte vi till affären för att fylla upp matförrådet. Melker hade klagat lite i bilen att han var så trött men jag tänkte inte så mycket på det, trött är ju grabbarna alltid efter dagis. På affären så röjdes det som vanligt, vi betalade och killarna fick hjälpa till att bära varorna till bilen.

Väl hemma så stack grabbarna ut för att leka men Melker kom in efter 30 min. Han klagade över att han frös så jag gick upp med honom för att byta blöja och hämta långbyxor. Men va faaan, när jag tog av honom shortsen så känner jag att han är stekades stekhet. Tempen stannade på 39,2 C. Jag hade ju så klart ingen aning om att han var sjuk men ändå så får jag dåligt samvete över att inte ha märkt det. Konstigt hur man fungerar egentligen.

Jag säger som min kloka mor brukar säga: Det är omodernt att ha dåligt samvete!