Jag var så trött i morse så jag knappt visste vad jag hette.
Klockan ringer och en annan stapplar upp som en stel pensionär på 97½. Tankarna snurrade i skallen om vad fan jag gjort som hade så ont...Har det nåt att göra med hålen i pyjamasbyxorna kanske?

Jag väcker barnen och börjar sen göra mig i ordning. Nån av barnen skriker nerifrån så jag går ner. Samtidigt så kommer katterna springande och vill ha sin frulla.
Melker skriker från vardagsrummet och vill att jag ska ändra kanal. Med flingpaketet i ena handen och en skål torrfoder i den andra så hjälper jag honom och fortsätter in i köket.
I min dimmiga trötthetsvärld så serverar jag torrfodret till Elias och häller upp flingor till katterna.

Elias tittar undrande på mig som om jag vorde helt jävla dum i skallen och utbrister:
Men vaddå, har vi blivit fattiga nu eller?

Tänk att t.o.m 8 åringar är medveta om finanskrisen!

Jag borstar tänderna på grabbarna grus och klär på dem - mot dagis/fritids. Till min stora fasa så ser jag i spegeln att jag bara lyckats sminka halva ansiktet.
Snacka om förvirrad flerbarnsförälder.

Ikväll ska jag lägga mig tidigt. Jag är lite orolig att jag ska dyka upp på jobbet i pyjamas med soppåsen i handen...

Ps! Jag tvingade honom inte att äta upp kattmaten.