Nu har jag precis kommit hem från en hemsk promenad!

Vi beslutade oss för att gå och grabbarna fick cykla.
Halvvägs till affären så kastar sig Melker av cyklen och skrek som en stucken gris. Han skulle inte cykla mera!
Vi försökte få honom att sitta på cykeln så vi kunde putta på men nej då.
Han kastade sig bara av och skrek ännu mera.

Olle försökte locka honom med att sitta på axlarna men ingenting dög. Han skulle sitta på axlarna en stund, cykla, sen skulle han gå, sen ligga och skrika, sen cykla....ja jag tror ni förstår.

Vid det här taget ville jag kasta in cykeljävlen i skogen och ta ungen under armen och gå!
Han gick tillslut med på att sitta på Olles axlar fram till affären (eloge till O för hans tålamod!!!!!!!)
När vi hade handlat klart så var det dags för samma visa igen. 1½ km tillbaka med skrik och bärande på en 12 tums cykel samt en matkasse..........

Innan vi gick så tyckte jag att Melker skulle få åka vagnen, men fick nedslag från både Melker och Olle.
Nu har jag iallafall lärt mig nåt. Han får åka vagn tills han fyller 13. Aldrig mera cykel säger jag bara!