Melker har en mjukisapa som är jätte söt och fin men den skriker utav bara helvete när den inte får äta sin banan. Den brukar vara avständ men idag gick den igång.
Tidigt tidigt i morse så började apan skrika. Det är inget vanligt sött litet apskrik typ "oh oh ah ah" utan mer ett HJÄLPNÅGONÄTERUPPMIG skrik.

Skriket går in via artärerna upp kroppen, direkt vidare till hjärnan min som signalerar att apdjäveln måste stängas av NU för att inte kastas ut genom fönstret och dö.

Jag pallrar mig upp ur sängen mot Melkers rum, hinner snubbla över Olles väska och 2 katter som undrar vad fan jag håller på med som flyger upp hur sängen bara så där.

In i rummet.......och då tystnar apan.

Tack och bock för den härliga väckningen. Apan klarade livhanken den här gången men nästa gång tar jag honom ;)