Här sitter jag ensam och tycker synd om mig själv. Ungarna sover och mannen snarkade tidigast av alla. Ett tag var jag sugen att nypa nån av dom så dom vaknade men jag avstod. Så ego är jag inte...just nu iallafall.

En bekant tipsade mig om att det var skräckfilm på tv´n och genast fick jag en klump i magen. Jag tänkte skriva nåt coolt tillbaka som: "Ha ha, den är ju kass. Såg den för länge sen och det var rena barnleken" men jag avstod där oxå.
Om sanningen ska fram så skiter jag nästan på mig bara jag ser draken i bolibompa trailern.

I ungdomens dagar så plågade jag mig själv att titta på all skräck som kom ut med mina polare. Jag kunde ju inte visa mig vek. Jag tror fortfarande inte att de fattat att jag egentligen satt och blundade 79% av filmerna. 
Detta skräcktrauma ledde iallafall till:

1. Jag vågade inte stå på en duschbrunn.
2. Jag kollade fram från duschdrapperiet ca 30 gånger varje gång jag duschade.
3. Jag tittade alltid under sängen innan jag la mig.
4. När jag var ensam och det var mörkt så drog jag alltid ner persiennerna så ingen kunde stå och titta på mig i mörkret.
5. Jag sov med täcket benhårt lindat runt halsen för att ingen vampyr skulle bita mig.
6. Alla porslinsdockor som jag fått av gamla farmor fick flytta ut från mitt rum.
7. Clowndockan oxå.
8. Jag kände mig alltid förföljd när jag gick i skogen.
9. Jag tittade alltid i toaletten innan jag satte mig. Det kunde ju finnas blodiglar och annat sattyg som sög sig fast i röven på mig.
10. Jag trodde att hajen simmade runt i simhallen och hade därför svårt att vara på det djupa.

Så nej tack Magnus! Jag dissar din idé och går och lägger mig i stället. Men först måste jag kolla toaletten, låsa i ungarnas gosedjur i garderoben, titta under sängen och linda täcket runt halsen.

Och nej mina vänner...jag är inte friskfrklarad av någon psykiatriker.


Ps! När jag bildsökte på Chucky-den onda dockan blev jag så jävla rädd så jag var tvungen att tända lampan i datarummet! Fy fan.