I morse vaknade jag med den där känslan i magen igen. Det var så länge sen att jag nästan glömt bort den. En känsla som gnager och får kroppen och hjärnan att jobba på högvarv... Jag har varit fri skiten i flera år och vill inte ha tillbaka den.

När jag  var yngre så hade jag panikångest i många år. Vardagliga saker som att åka buss, tåg och vara för långt hemifrån (m.m) utlöste attackerna. Jag minns så väl min 1:a attack. Jag skulle in till kulturnatten i Uppsala och det kändes som om jag skulle dö på bussen. Allt bara snurrade, min mage började köra och hjärtat pumpade på som aldrig förr.

Jag lyckades bli av med attackerna för ca 4 år sen. Olle har alltid varit min stora stöttning och utan honom skulle jag inte vara där jag är idag! Nu far jag och flänger som aldrig förr! Jag tror att det var en lättnad som släppte när jag fick mitt körkort oxå - friheten att kunna åka hem om jag mådde dåligt. Tidigare släpade jag runt på min cykel vart jag än gick...

I morse hade jag den känslan när jag vaknade. Paniken av att flyga ner till Göteborg utan familjen...JAG ska klara det här. JAG vägrar låta dig ens ta tag i min kropp, JAG är stark!