Jag förstår inte vad det har tagit åt mig. Jag som känt mig så stark de senaste åren, beredd på vad som skulle kunna komma...de var tydligen en lögn för mig själv. Jag har suttit och gråtit sen igår när barnen åkte, vaknat hur många gånger som helst inatt och är allmänt förstörd. Lina den starka 3 barnsmamman som klarat alla motgångar har tydligen blivit vek..

Jag känner mig så liten och deppig! Visst han har inte tagit nästa steg än men jag vet att det kommer!!! Tydligen har jag inte gått vidare som jag trodde.. Min kropp reagerar negativ på det hela. Magen, hjärnan...det mesta är ur funktion. Hur ska jag orka jobb natt inatt? Orkar knappt hålla huvudet uppe för fan..

(Läs under kategorin "Rädslan" om ni vill veta mer.)