Inatt har det varit jobbigt. Konstiga drömmar och mycket rörelse i tankarna. Jag försöker verkligen att vara glad men det brister. Jag är inte glad nu utan otroligt sorgsen. Jag vill inte deppa ner mig utan stå stadigt stark men det är svårt.
Kaske om det hela får sjunka ett tag?
Jag vet att jag inte bearbetat det om hänt förr. Jag stängde in det djupt inom mig och han har dragit upp skiten igen bara genom att skicka några meddelanden.

Än så länge har inga papper kommit hem. Den dagen kommer nog även min styrka tillbaka! Elias får inte längre gå själv till fritids och skola. Jag har slagit på den stora djungeltrumman redan nu. Bättre för tidigt än för sent!