Dagen jag alltid varit rädd för men visste skulle komma.
Jag träffade Olle när Elias var 3 månader gammal. Helt av en slump så dök han upp och började förgylla vårat liv. Jag var precis fyllda 18 år, ensamstående med världens vackraste son. Killen innan alltså "Elias biologiska" dumpade mig 20 dagar innan förlossningen. " SUG KUK DET ÄR SLUT" skrek han åt mig i telefonen och garvade innan han kastade på luren. Den 4:e september. Jag minns det fortfarande som igår..det va en kall septemberkväll och det regnade.
När Elias var 3 dagar så dök han upp för att kolla så att han hade snopp. Att jag inte hade ljugit om att det var en pojke.. Han har aldrig under dessa 8 år tagit nån slags ansvar för vår min son. Jag vill poängtera att jag aldrig förbjudit honom från att träffa Elias.
Tyvärr så var det inte det sista jag såg utav honom utan han dök upp som gubben i lådan, hotade med att ta Elias och knulla sönder mig - största horan av alla.
När jag var tillsammans med honom så förvandlades jag från en starkt lysande tjej till en lite mus. Det bästa som kunnat hända var att vi gjorde slut men smärtan av allt han gjort har alltid funnits kvar - fortfarande än idag faktiskt. Mycket utelämnar jag nu då det är alldeles för privat och smärtsamt att rota upp.
Genom alla hot om att ta Elias så har jag blivit överbeskyddande. Det skulle vem som helst bli. Jag släpper inte iväg min första älskad son (inte de andra heller för den delen) hur som helt. Jag vill ha stenkoll för man vet aldrig. Så många historier som man har hört...
Idag öppnad jag min facebook som vanligt. Skoj, ett nytt mess i inkorgen tänkte jag.......Mitt hjärta stannade. Jag såg direkt vem det var på bilden. Något länge hår än för 8 år sen, något tjockare i ansiktet men det var han. Mitt hjärta slår fortfarande overkligt snabbt och jag vet inte vad jag ska göra. Jag har inte förlåtit honom för allt och vill inte göra det heller.Tänker inte, vill inte.
Du kanske inte känner igen mej! men det är (namn)!
vill absout inte bråka eller nått! hur har du det?
Jag visste att dagen skulle komma då han står här igen eller hör av sig men jag visste inte att det skulle komma nu. Jag var inte förberedd på det här. Inte nu eller någonsin tror jag.
Inte nog med det...jag hade en ny vänförfrågan.
Jag blir så ledsen för din skull, och så arg, när jag tänker på hur illa han gjort dig. Hur kan någon bete sig så?!? Och mot en så underbar tjej som du dessutom... :(
Vänförfrågan är ju bara ignorera och meddelandet bara artigt svara på att du mår bra men inte har nån lust att prata med honom? Usch va jobbigt :/
Men vad som än händer nu så har du familj och vänner bakom dig (eller framför om du så vill) som ställer upp och är med dig! Kram på dig gumman! :)
Oj!
Ja...oj. vad annars kan man säga. Du kan verkligen inte varit värd sån dålig behandling. Vad stark du är som klarade av allt som hände i det förflutna, en förlossning helt själv, ett barn helt ensam, så starkt! Fortsätt vara som du är så kommer du klara av det här också tror jag. Kram!
Fy vilken jobbig situation. Men du som har gått igenom så mycket själv är säkert stark nog att klara detta också. Tycker inte du ska svara honom utan bara låta det vara och hoppas att han ger sig lika fort som han hörde av sig.
Kram
Ryser av obehag och irritation.
Ohh vad jag önskar jag kunde göra något, men vet tyvärr att jag inte kan.
Finns här dock.
Håller tummar och tår att denna man (och även ditt andra ex som gjorde slut innan FL) får lida minst det 10dubbla lidandet som de utsätter dej för.
Fy faan!
Många kramar
