Jag älskar min mormor jätte jätte mycket men en sak som är jobbig är att hon är hypokondriker. Det gör att man inte tror på henne så ofta för hon är alltid sjuk. Denna gång så var det ju sant och jag känner mig som en usel skit. En sån här gång så tänker jag "varför hör jag inte av mig oftare" osv. Jag har ju bara henne kvar i livet!
Hon mår iallafall bättre. Hon ligger på medicin intensiven då hon måste utredas. I morgon så åker jag och familjen in och hälsar på henne. Vi ska passa på att handla på IKEA oxå. Elliot ska få ny säng och Melker ska få ny madrass.

Jag har precis kommit hem från en av mina allra bästa vänner. Hon hade ett barnklädesparty (Blingo heter märket). Jag var inte alls imponerad och handlade faktiskt ingenting. Hör och häpna va?

Det var iallafall jätte trevlig att komma hemifrån och få snacka med kompisar!

När man sitter så där många i en grupp så är det ju alltid några som hörs mer än andra. Jag tror att jag är en av dom. Jag är nästan övertygad..=/ Det bor en liten clown i mig som blir överlyckligt busig bland folk. Men som är jag. Så det då.

Förresten! Jag hittade min faster på ansiktsboken. Helt sjukt. Jag har inte träffat henne på minst 15 år och så får jag veta att hon bor ca 3 mil härifrån. Mycket mysko. Iof så är hela pappas släkt mysko inklusive mig....
Men det kändes jätte roligt att "prata" med henne. Det känns som om man funnit en bit i puzzlet som saknats...typ!