20 dagar innan förlossningen blev jag dumpad.
Jag skulle behöva sitta på en stubbe i skogen och bara vara i ca 1 vecka. Jag tror det skulle bli bättre. Jag måste våga vara mera ego tror jag annars kommer jag bli totalt överkörd. Eller är jag redan platt tro?
Jag som lovat mig själv att aldrig aldrig mer bli en toffel efter vad jag gått igenom. Jag har genomlidit ett helvete och det värsta var att jag själv inte förstod det förrän jag stod där 20 dagar innan förlossningen DUMPAD. Jag minns den dagen som igår och det är snart 8 år sen. Det regnade och var kallt ute.
Han ringde på telefonen och skrek:
Det är slut, sug kuk. Sen skrattade han och slängde på luren.
Då plötsligt såg jag allt i ett klarare sken. Att jag stått ut med fysisk och psykisk misshandel så länge utan att öppna ögonen och verkligen inse. Alla andra visste men inte jag.
Jag stod där då, precis fyllda 18 år, höggravid och ensam. Det var ingen enkel tid.
Men det har gjort mig till den jag är idag, jag fick mer stake än någonsin.
Jag har lovar mig själv att alltid stå upp och tro på mig själv. En annan människa ska inte kunna ta kontroll över mitt liv.
Jag är jag och jag gör vad jag vill.
Upp till kamp! (vad det inte Hitler som sa det förresten?)
Vilka svin det finns, helt sanslöst. Men det var inte Hitler (på tal om svin) som myntade uttrycket du citerar.
Jag vet inte varför du är så ledsen som du nu verkar vara. Men jag vet att du kommer ta dig igenom det galant. Tror inte ens du ska behöva sitta i skogen en vecka. Räcker nog om du tar hjälp av vänner och familj ska du se :) Du är INTE platt! Däremot tror jag att alla mår bättre av, och ibland måste, vara lite ego. Så stå på dig!
Och svinet som dumpade dig för åtta år sen vet jag inte ens hur jag ska kommentera. Jag blir bara så otroligt arg när jag hör om sånt, och att det drabbat DIG - en av de goaste, snällaste, mest omtänksamma och underbaraste tjejerna på den här planeten - känns så overkligt på nåt sätt. Vem gör sånt?? På grund av såna typer är det kanske inte så konstigt att vi killar allt som oftast utmålas som svin :( Men hur jobbigt det än måste ha varit så tror jag nog att det precis som du säger gjorde dig starkare än nånsin. Och det aset förtjänade dig uppenbarligen ändå inte. Fan jag blir skitarg när jag tänker på det! Men samtidigt på nåt sätt stolt över dig att du tog dig igenom det.... :)
Så... vad det än är som fått dig att skriva det här just nu så ska du veta att det kommer bli bättre. Och att du har massor med underbara människor runt omkring dig att luta dig mot om det skulle behövas.
Stå rakryggad tjejen! Du är ju Hero-Lina för fan! ;D Kram
Spännande! Det skall bli intressant att följa dig i kampen! Hur har du tänkt börja? Låt mig inspireras! För mig är femisnism = att få fortsätta vara den man är o vill vara trots ett heterosexuellt förhållande med barn o hus. Det låter så jääävla enelt, men är såååå friktansvärt svårt. Frågan som följer är om det är värt det? Barnens kärlek är definitivt mödan värd, men en vuxen karl som,genom att inte ta halva ansvaret för hem o familj, skiter i ens välbefinnande 90% av tiden är definivt ingen möda värd, hur rar han än må vara de typ resterande 5 procenten. Många tror att deras liv är jämställda för att de vill tro det, vill så gärna att allt skall vara fint o bra, men jag känner INGET jämställt heterosexuellt par. Tänk vad kvinnor/mammor offrat i kreativitet o glädje under alla år, uppgivna drömmar... Alla 20 åriga nyförälskade tjejer med intressen o ambitioner! Puts väck borta! Hemtjänstjobb o barn o ett nyvunnet intresse för gardiner o blomsterarrangemang o en man som är precis som han var vid 20, utan påtvingat intresse för heminredning o krukväxter. Ngnstans påvägen förändras vi. Till viss del pga mognad, men till stor del pga ett liv som vi tvingas leva för att den andra parten vägrar ta halva ansvaret för det liv vi tillsammans valt att leva. Jag är på! Upp till kamp!Hejaheja!!!
I mina ögon har du alltid varit en väldigt stark person,att den där människan lämnade dig för 8 år sen va otroligt svinigt,men klart det bästa när man läser hur du blev behandlad!
Stå på dig,stå stark!
Kram :)
Jag kommer ihåg i skolan, jag var alltid jätteimpad av dig. Ensamstående mamma men i skolan och kämpade. Du är stark. :)
Det enda jag undrar över, är hur ditt liv är så bra emot mitt .Du anar inte?
