Idag var en sån här dag när jag var tvungen att åka ner till affären själv med barnen. Åhh big deal tänker ni men de som följt bloggen ett tag kan ungarnas bravader vid det här laget. (Affären och affären, vi skulle till OK och hämta och posta ett paket.)

Ibland när vi kliver ut från bilen känns det som en sån här lite clownbil där clown efter clown hoppar ut. Jag har en massa ungar istället. 1, 2, 3...



Nåväl. Innan vi ens hinner komma ut ur bilen så ska det tävlas om vem som får av sig bältet först, vem som komme ut först, alla 3 gå ur samma dörr samtidigt, fastnar skriker, slåss.. Alltid samma visa. Sen tävlar de om vem som stänger dörren först, vem som hinner först till OK osv. Det var tänkt att jag B A R A skulle hämta mitt förbannade paket men icke då. En blir kissödig, 2 tjatar och hämtar en massa filmer som de vill köpa, han som var kissnödig råkade välta några läsk vid filmerna m.m m.m.

Vid det här laget är jag redan svettig. 

Melker hitter plötslig en urkul funktion, det plingar ju varje gång man drar handen vid sensorn vid ingången.
-Hejsan, *PLING* jag skulle vilja *PLING* hämta ett paket *PLING* sen skulle *PLING* jag vilja skicka *PLING* ett oxå..*PLING PLING PLING PLING*

Nu sitter jag här med plingtinnitus och lökringar under armarna.
Fan vilket äventyr att bara åka ner till OK.