Igår så var det den årliga lokala festen på "ladan". Divese folk i alla åldra samlas och äter, dansar, super och..super. Jag har faktiskt aldrig varit dit men igår så beslutade jag mig för att ge det hela ett försök. Anledningen till mitt "anti Ladan" är att det skvallras alldels för mycket om folk. Småortsbor älskar ju som sagt att gotta sig i andras problem. Ju allvarligare destå bättre! Jag gillar oxå att skvalla men det finns en gräns. Nåja.

Det första jag möts av är Guldfisken som krälandes försöker ta sig in. (Han försökt nog komma in ca 34784365 gånger under kvällen men blev avvisad lika måga gånger pga för mycke alkohol i kroppen. Varför ger man inte upp? Det är så jävla pinsamt att låta sig själv sjunka så lågt.
Det andra jag ser är en tjej som jag tidgare pratat en del med och våra barn har lekt. Jag hälsade ca 6 gånger under kvällen innan jag inser att hon dissar mig. Varför vet jag inte?
Det tredje jag möts av är en person som frågar var en av mina bästa vänner är. Jag svarade personen att hon var hemma och fick till svar: "Jaså, den tjejen brukar ju aldrig banga på att supa och gå ut". Personen i fråga fick det precis att låta som om hon är en alkis av värsta sort. Den här människan är en riktigt elak bitch som ingen tycker om. När en människa beter sig som personen gör så tyder det på kraftig oäkerhet och otroligt låg självkänsla. En sak är säker och det är att man aldrig talar illa som mina vänner i min närhet.

Såna är småsaker gör att det kryper i kroppen på mig. Visst jag är känslig men det stör mig som fan iallafall!

Sen tror jag helt enkelt att jag har blivit för gammal för att gå ut och festa. Jag har nog pensionerats från partylivet. Tidigare så kunde man släppa loss och röja satan till sen morgon men det går inte längre. Jag tänker på vad som ska göras morgon efter och att jag inte får vara trött. Jag måste orka ta hand om mina barn och inte ligga bakis i soffan. Nej fy fan, tacka vet jag en lugn kväll på altanen medett glas bubbel.

Om 1 dygn och några timmar så kommer jag sitta på planet ner till Manchester. På flygplatsen så hämtar våra vänner Graham och Becky upp oss och sen bär det av till en ort som jag inte kommer ihåg vad den heter?! Den ligger iallafall mellan Manchester och Liverpool. Det ska bli sjukt roligt att träffa dessa fantstiska människor igen. I höstas så var de här och hälsade på och nu är det vår tur. 4 dagar i England utan barn med gott sällskap. Jösses.. Kommer nog dricka en och en annan Strawberry beer på den lokala puben. =)

Uppdat: Staden heter Warrington *googlar*





Vi får se vad de hittat på för "aktiviteter". Låter lite PRO varning men det kommer bli grymt. Gammalfjortis drunk and lost in England. Ha ha, jo ni.

Liten blir stor. Idag var det dags för de första kattungarna att flytta. Jag har känt köparnas glädje men ändå den sorg som tynger mitt hjärta. Det är ju hela grejen som upfödare att "bebisarna" ska flytta men jag hade aldrig kunnat föreställa mig att man fäster sig så fort. Mina katter är som vilken familjemedlem som helst...
Jag grät både innan och efter de flyttade och tårarna rullar nu med. Jag vet att de fått världens bästa hem men fan vad jag saknar dem ändå. Mammas pojkar....mammas lilla Tarzan och Picke. ♥ Jag kommer alltid älska er!

♥

Jag tror jag måste köpa en ny dator. Det är en bärbar rackare och nu har tangentbordet gett upp big time. Så fort jag skriver så måste jag gå igenom texten både en och 5 gånger för att kolla vilka bokstäver som komme med eller inte. Otroligt frustrerande.. Jag vågar inte göra som jag brukar - slå på saker för att få den att fungera. Jag tror inte på det den här gången..

Jag vill ha en minidator som bara är min. En rosa. Så är det någon som ser det här som har en sån över så skänk gärna den till mig. Har ni mycket pengar så tas det oxå gärna emot tacksamt. Jag skulle ju kunna visa tuttarna eller nåt i gengäld....men då tror jag att ni tar tillbaka slantarna så jag avstår.

Hängpattar, vem vill se hängpattar?! Kom och se lustiga bröst med pizzatallriks stora vårtgårdar - bara 50 spänn.

Jag är så slut efter den här helgen! Jag borde vara jätte utvilad och pigg men icke. Det tär hårt på en när man är utan man och barn! Jag orkar inte skriva ett skit just nu. Kan bero på att en ljuvlig kattbajsdoft spridit sig i hela huset...

BRB

Jag är ganska förbannad just nu. Sitter och surfar runt och hittar en bit av min header på en annan tjejs blogg. Snacka om respektlöst att stjäla nåt som Magnus/jag arbetat ihop i många timmar.Dessutom har hon gjort ännu en blogg och lagt till samma sak.

Gör din egna design för fan och låt bli min! Är du så kass så att du inte klarar av det så ge fan i det då helt enkelt! Mitt är mitt och ingen annan jävel ska röra det!

Tro på fan att det är dags för kalas igen.Vi valde helt enkelt fel tillfällen att knulla på! Barnen fyller i juli, augusti och sepember. Dyra månader!! (jag fyller ju oxå i juli men det är inte mitt fel)

Mina ungar önskar sig inte småsaker heller utan det ska vara ett nintendo DS, platt tv, radiostyrd båt osv. De har redan alla leksaker man kan önska och behöver inte ha en pryl till. Jag tror faktiskt inte ens att de vet allt som de har i lådorna. Undra om jag ska slå in några saker som ligger längs in?

Ps! Motorcrossänkan, hur jag än gör så kan jag inte skriva en kommentar i din blogg & silverdraken, din blogg kommer jag inte ens in på? Jag brukar alltid svara på kommentarer men det är lite svårt i dessa fall...

Mammabloggarna är ett relativt nystartat nätverk för föräldrar som bloggar. Som medlem får man delta i många roliga tävlingar, tips och hjälp med bloggning samt att man lär känna många nya och underbara människor. Är du förälder så rekommenderar jag varmt att gå med i detta nätverk.
http://www.mammabloggarna.se/



Jaha nu sitter ni säkert där och undrar varför jag skrev den texten. Joooo serrö, mammabloggarna söker en ny bloggerska och jag tänkte ju som så att det passde mig ganska bra. Enligt mammabloggarna så letar de efter någon som har en "underbar blogg, älskar att skriva och har glimten i ögat! Som dessutom som person är helt vanlig, ödmjuk och empatisk". Ni ser ju lika ba som mig att det är mig de skriver om. Eller...ja kanske...jag tror att om någon verkligen skulle leta efter mig som bloggare så skulle det stå: "Vi letar efter någon som har en appsnygg blogg, är totalt hämninglös men ändå skitgó och trevlig! Dessutom ska personen vara väldigt snuskig på ett bra sätt, rolig och ärlig.



Nu tänkte jag berätta lite om mig själv (man va nämligen tvungen att göra det). =P
Jag heter då Lina och är numera 26 år sen gårdagen. Jag är utbildad undersköterska och har fast anställning på ett privat hem för psyktiskt sjuka. Jag jobbar även extra på akutmottagningen här i närheten. Jag bor tillsammans med min (ibland) underbara make, våra 3 grabbar Elias, Elliot och Melker samt våra katter och dammråttor. Kan även tillägga att jag är kattuppfödare av rasen corsnish rex ( http://curlylicious.blogg.se ) = smygreklam. Jag är en otroligt snälloch glad människa och du fråga mina vänner. Frågar ni barnen så skulle de säga att jag är ganska dum för de inte får klättra längst väggarna och inte hoppa på borden.

Jag började att blogga pga att jag tyckte att det fanns alldeles för få "ärliga" bloggar. Det finns ingen som kan ha ett perfekt liv, alla har vi våra motgångar och svårigheter för det är inte enkelt med livet. En annan anledning till mitt bloggande var att jag mådde otroligt dåligt en period. Olle och jag var väldigt nära att separera och jag genomgick en 25 års kris i samma veva. Vi lyckades tejpa ihop de flesta sprickorna och är idag lyckliga och kära igen. Familjeterapi kan göra susen för alla.

 

Jag har absolut inte fått med allt om mig i denna korta lilla beskrivning. Vissa saker som att jag är totalt sockerberoende, snarkar och dregglar som fan i sömnen och har superkort stubin tänkte jag utelämna. Vill ni veta mer så får ni fråga.
Jag hoppas verkligen jag får chansen att tillhöra mammabloggarnas nätverk och tillföra mina kunskaper och erfarenheter. För jag har gott om dem.