Det blev tyst från övervåningen idag och alla ni som har barn eller känner till barn väldigt bra vet att det betyder satyg och trubbel. När jag älgar upp för trappan så känner jag en mycket frän men igenkännande doft.

Shit!

Jag hittar en liten pojke sittandes på golvet med nagellack (tack och lov) bara på fingrarna. Den ena nageln hade han lyckats ganska bra med faktiskt, jag blev riktigt stolt. (Med tack och lov så menar jag att han inte hade hela läpparna fulla eller håret vilket skulle vara en katastrof.) Tyvärr så tyckte han även att golvet hade en sån tråkig färg så han hade passat på att måla en del av det oxå. Ca 75% av mitt nya nagellack hade gått åt.


Ser ni matchningen på mina tår och hans finger?



Det är nu ca 4 timmar sedan jag hittade honom på övervåningen. Varje gång man kliver upp för trappen så blir man kanonhög av både nagellackslukten samt nagellacksborttagningen. Synd för mig att datorn är på övervåningen...


Jag ser numera massor av rosa elefanter...