Jag är en sån blödig jävel och jag hatar verkligen det. Jag har alltid varit det....
Jag vill vara tuff, hård och ball och inte en tuff, hård och ball som alltid gråter vid känsliga situationer.

När jag är arg-då gråter jag, när jag är ledsen-då gråter jag, när jag är glad-då gråter jag, när jag är trött-då gråter jag, när det inte går som jag vill-då gråter jag. Förstå hur jag har det. Vem vill gråta när man är arg. Då ska man vara förbannad och stenhård......jag försöker vekligen att hålla tillbaka tårarna men det går inte. Suck....

Jag kollade på en rätt ny film med Will Smith där han var ensam människa kvar på jorden. Han hade bara sin hund...och den dog efter ca 40 min in i filmen. Jag grät i 30 jävla minuter över en filmhund som låssasdog. Hallå!!!! Är det normalt? Likaså kan jag inte kolla på Disney filmer med kottarna. SNYFT SNYFT han kastade ut Alvin och gänget i en låda....


Glädje eller tårar? =)

Jävla puckat.